Vildhjärta

2014 släppte Vildhjärta bok nummer två, Hjärtklappning.

I boken får du följa konstnären och vad som blivit resultatet av hennes dagliga vistelser i skogen som hon betraktar som sitt hem. Maria samlar pinnar och med hjälp av dem växer det fram skulpturer som med stor humor och kärlek visar på livets väsentligheter och Marias stora kärlek till skogen, naturen i stort.

“I de sista resterna av den gamla skogen finns det oväntade kvar. Inte som en hemlighet, litet och mystiskt. Snarare som en självklarhet, stort och enkelt. Mångfalden och humorn har ännu inte drivits bort och ersatts med något monotont och tråkigt. Här är varje träd en individ, varje krök ett äventyr. Här finns pinnarna, de oupprepbara, ofärdiga, otaliga. Alla dessa pinnar som lockar mig till skogs, som får mig att vilja veta mer, som klappar på mitt hjärta”, säger Maria Westerberg.

Klicka här för att se ett bildspel med smakprov ur boken!


2009 släppte Vildhjärta sin första bok, där hon samlat sina konstverk och texter. Att kliva in i boken är som att kliva in i Vildhjärtas värld. Det är att kliva in i skogen och ta del av de förunderliga, de visa, och ibland lite tokiga väsen och varelser som vistas där.

BokomslagetVildhjärta – en kär lek mellan människa och skog har blivit hyllad av både läsare och recensenter, och är nu inne på andra upplagan.

Klicka här för att läsa ett smakprov ur boken!

Kommentarer på boken är välkomna i gästboken, men om ni har frågor om Vildhjärta – en kär lek mellan människa och skog som ni vill ha svar på är det säkrast att vända sig direkt till förlaget.

Recension:
“Hon visar inte bara en aktsamhet och en omsorg mot varje träd, varje bortkastad pinne och varje djur, hon låter sig även inspireras till att skapa figurer och väsen, som hon sedan ger röster och ord. Av kärlek, i kärlek! För Maria Westerberg är det inte tal om döda ting, som skräpar ner och är förbrukade, det finns i en kvist eller en gren en form som går att utveckla, att forma till och låta leva. Det finns ingen anledning för människan att förhäva sig, göra intrång eller flytta på saker och ting. Stenar och träd har kommit på sina platser för att stanna, inte för att avlägsnas och flyttas bort av klåfingriga människor.” – Läs hela recensionen skriven av Bo Bjelvehammar på Ystads Allehanda.